okejengelska

Essäanalys

Den röda tråden under Anns essä är offret för ett brott, under rättprocessen. Det är generellt ett viktigt ämne hon tar upp då det idag är väldigt aktuellt. Hon håller sig till ämnet genom att hela tiden knyta tillbaka till offret. Hon väljer att köra på ett ganska tryggt spår tycker jag och inte sväva iväg med tankarna för mycket. En essä ska vara knuten till fakta och källor och hon knyter in detta på ett väldigt snyggt och smidigt sätt. Det man läser är hela tiden trovärdigt då man vet att andra källor tycker likadant.

 

Språket i hennes essä är, till min stora förtjusning, inte lika formellt som jag sett i andra essäer. Det är klart att den inte är skriven som en vanlig skönlitterär text, man märker det formella i den trots att hon inte upprepar ord som man behöver slå upp för att förstå betydelsen av.

 

Hon delar upp sin essä mycket bra i olika delar, när hon går in på något nytt är det mycket tydligt och när hon sedan knyter tillbaka till sin frågeställning så är detta också uppenbart.

 

 

De tre saker jag ska ta med mig när jag skriver min egen essä är att inte stressa upp mig för mycket över språket. Det är inte nödvändigt att sitta på synonymer.se för att tvinga fram en formellt och korrekt svenska. Den kan vara enligt denna stil även utan att använda de svåraste orden. Jag ska också försöka att hitta fler källor än vad jag hittills gjort då jag inte har så mycket stöd i mina påståenden och fakta. Sedan ska jag se till att aldrig tappa den röda tråden då detta känns som nästan det viktigaste i hela uppgiften.

Kalla det vad fan du vill                                                                      Av Marjaneh Bakhtiari

Handlingen

Till en början trodde jag att vi skulle få följa Bahar och att hennes liv var handlingen. Senare visa det sig att bokens handling är ”det nya sverige” och hur invandringen har påverkat vårt land men också hur det är att vara invandrare. Författaren har valt att spegla detta från olika personers perspektiv och de får själva framträda med sin egen syn under några sidor i boken vilket gör att man kan se de stora skillnaderna. Eftersom boken utspelar sig under en 10 års period kan man också se hur personerna förändras och likaså deras åsikter.

Vi får följa realistiska personer som tampas med åsikter och tankar om ett realistiskt samhälle. Egentligen skulle vi nog kunna leta upp verkliga personer som skulle känt precis som de i boken. Detta gör den mycket realistisk.

 

Personerna

Bokens stora huvudperson är Bahar Irandoust och hennes familj som består av mamma Panthea, pappa Amir och lillebror Shervin men man får även följa flera personer som på något sätt har en koppling till familjen som Bertil, Mirza och Markus. Det finns många personer i boken och ingen är lik den andre men det skulle ta allt för lång tid att gå in på alla person för person.

 

Bahar är en envis och självsäker person. Ingen kan säga åt henne vad som är rätt eller fel eller hur hon ska göra saker. Under bokens gång får man också följa henne när hon kämpar med att finna sig själv utifrån sitt ursprung men också samhället hon lever i. Det som är unikt är att hon aldrig någonsin lyssnar på någon annan i sin jakt att finna sig själv. Det är alltid viktigt för henne att inte glömma vart hon kommer ifrån och får hon chansen så står hon alltid upp för det. Detta tror jag är väldigt viktigt att tänka på, att man inte glömmer vart man kommer ifrån och accepterar detta. Jag tror det kan ge många svar när man försöker finna sig själv, speciellt när man är ung.

 

Amir och Panthea är Bahars föräldrar och de kämpar ständigt med det svenska språket. De är den sortens invandrare som kommer till Sverige och verkligen vill lära sig strukturen, språket, traditionerna och allt annat som går att lära sig. Från början till slut märker jag stor skillnad på hur föräldrarna beter sig och på språket. Det visar att bara man vill och inte ger upp så kan man faktiskt lära sig.

 

Under hela bokens gång så märker man hur invandringen till Sverige påverkar förhållandet mellan föräldrar och barn, detta gäller inte bara familjen Irandoust utan alla familjer som vi får följa med invandrarbakgrund. Föräldrarna kan inte förstå varför barnen inte är tacksamma och varför de tar allt för givet, samtidigt som de inte förstår vart den respektlösa attityden kommer ifrån och hur deras barn kan bete sig som dem gör. Det är också sällan man faktiskt får höra att föräldrarna är stolta och detta är något jag reagerat över. Jag tror det har med att föräldrarna växt upp i ett annorlunda samhälle och under en annan tid. Vid många tillfällen kan jag också känna att det finns en viss avundsjuka från föräldrarnas sida, det kan bero på att de aldrig fick samma möjligheter och att barnen anpassat sig bättre än vad de har. På något sätt tror jag att man för förälder i detta läge känner sig underlägsen mot sitt barn eftersom de anpassat sig bättre och kanske är det också här som känslan av den förlorade respekten finns. Som förälder vill man kunna hjälpa sina barn med att lära sig läsa och sådant, inte tvärt om.

 

Bertil som är pappa till Markus, som i sin tur är pojkvän till Bahar har en rasistisk syn på det hela. Bertil är runt 80 år gammal och bor ensam i sitt lilla hus. Hans bästa stunder beskrivs som de då han städerska kommer och städar för då kan han ta upp sina problem och funderingar med henne. Det enda som stör honom lite är att hon är färgad, men detta kompenseras av hennes katolska tro och klockrena svenska. Bertil är den som inte håller inne med sina åsikter oavsett situation och intresserar sig därför väldigt mycket av debatter där han deltar och för fram sin åsikt om invandrare.

 

Jag tycker det är intressant att författaren valt att spegla den mest främlingsfientliga personen i boken som en gammal envis gubbe. Kollar man runt ute i samhället så är det ofta den generationen som har svårt att acceptera ”det nya Sverige” och just invandringen. Jag tror mycket väl detta kan ha något att göra med ovana och rädsla. På deras tid var invandringen inte lika stor som den är idag och därför vet de mycket lite om de som kommer till vårt land. Istället för att ta reda på riktig fakta så kopplar de invandrare till saker som media berättar. Om det nu skulle handla om en generationsfråga så tror jag att det om några år kommer bli mycket bättre och att det egentligen handlar om att satsa på vår generation, vi som är unga nu.

 

Miljön/ Samhället

Boken utspelar sig i olika delar av Malmö. Man får följa de olika personernas liv och med detta så får man också ett visst hum om omgivningen. Vad jag reagerat på är att de flesta av personerna bor i lägenheter som ofta beskrivs som trånga och övermöblerade. Grannarna är oftast invandrare och detta är något jag kopplar till verkligheten. Det är precis så samhället gör idag med invandrare. Man placerar dem i förorterna i trånga lägenheter och lämnar dem lite åt ödet. Detta kan ses både som en för och nackdel. Fördelen är att de känner en gemenskap och kan finnas för varande då de alla varit med om samma resa. Det är en stor trygghet att veta att man inte är ensam. Nackdelarna är att det blir mycket svårare att komma in i samhället, man kanske inte behöver använda det svenska språket och då inte känner något behov av att lära sig det. Man får heller inte en direkt kontakt med de svenska traditionerna och folket vilket behövs för att man ska kunna förstå varandra och skapa hälsosamma relationer. Boken speglar detta diskret men bra och får en att tänka till.

 

Språket

Det som gör boken lite extra speciell är att författaren skrivit den med stilimitationer, alltså att dialekter och brytningar skrivs ut. Detta gör författaren antagligen för en mer verklighetstrogen bild av personerna och situationer. Man kan även se hur de olika personerna använder sig av olika sätt att prata på beroende på mottagaren. Enligt mig gör detta boken lite svårare att läsa och jag tycker att man lätt fastnar vid de övertydliga dialekterna. Detta kan bero på ovana från min sida eftersom det är ett extremt ovanligt skrivsätt. Trots att jag tycker det är svårläst så skulle jag kunna tänka mig att läsa fler böcker med liknande talspråk. Man lär sig av det samtidigt som det är viktigt att inte ta efter det för mycket när man skriver egna texter.

I övrigt är språket enkelt utformat och man märker att författaren främst riktar sig mot ungdomar när hon skriver. Meningarna är inte allt för långa och jag stötte aldrig på ord jag inte förstod. Vad jag såg betonar hon inte heller något speciell ordklass när hon skriver, detta kan också kopplas till ovana. Skulle jag läsa boken igen och kolla efter det är jag helt säker på att jag hittat något.

 

Författaren

Medans jag läser boken så slår det mig att den är skriven på ett så trovärdigt sätt. Det kan bero på utmärkta författaregenskaper men jag tror också det ligger en viss erfarenhet och egna upplevelser bakom boken. Jag valde att kolla upp författaren på nätet och mycket riktigt visade det sig att hon har invandrarbakgrund och bor i Malmö. Det är intressant att hon har lyckats förmedla en sådan känsla till mig att det hon skriver blir verkligen.

 

Boken utgår från flera olika berättarperspektiv vilket gör det omöjligt att författaren ska skriva allt på egen erfarenhet. Jag tror hon har gjort intervjuer med folk och försöka tänka utifrån deras perspektiv. Detta kan vara farligt då man ofta blandar in egna känslor. Som t.ex. när hon skrev om Bertil kan jag föreställa mig att det var jobbigt då han är så främlingsfientlig. En bra författare klarar att tänka bortom detta och lyckas förmedla känslor som inte alls stämmer överens med ens egna.

 

Avsikten

 

Jag trodde att boken skrevs för att skapa en större förståelse för invandrare och vad de faktiskt måste gå igenom. När jag sökte runt på internet hittade jag en intervju där Marianeh uttalat sig såhär: ”Kalla det vad fan du vill är självbiografisk. Hon har avsagt sig rollen som taleskvinna för invandrare, iranier, muslimska tjejer, eller någon över huvud taget.” vilket sätter lite stopp för min teori. Kanske skrev hon boken bara av rent nöja och för att hon kom på en bra idé, kanske var den inte menad att förändra åt varken bättre eller sämre? Detta är en svår fråga att ge svar på. Varför boken skrevs kan egentligen bara författaren själv veta och även vad de säger till pressen kan det ligga något djupare bakom det hela som är för privat för att ge ut till världen.

 

Jag kan tala för mig själv och säga att boken inte gjort några extrema skillnader i mitt sätt att se på saker och ting men den har ändå öppnat mitt öga lite. Det som berört mig mest är att vi kan betyda olika mycket för våra medmänniskor beroende på vart vi bor. Detta är berörande och jag kan inte låta bli att skänka en tanke åt alla de där ute som sitter på flera års utbildning men inte får göra något med det. En invandrare som kommer hit känner sig redan underlägsen, varför ska vi strö salt i såret genom att ta ifrån dem deras kunskaper?

 

Det är intressant att ställa sig frågan var främlingsfientligheten kommer ifrån. T.ex. när man är ett litet barn bryr man sig inte speciellt mycket om samhällets struktur och om man inte pratar samma språk som kompisarna. När man är liten är alla lika och potentiella lekkamrater. Men samma person kan som tonåring göra uppror och skapa ett starkt har mot t.ex. invandrare, trotts att denna person bara 10 år tidigare har vänner mer invandrarbakgrund. Jag tror att det beror mycket vad som händer på vägen från att den här lilla opåverkade själen i sandlådan växer upp till att bli en självständig individ. Ofta är det vännerna som påverkar så ungänget är alltid viktigt, men också föräldrarna vilket tydligt speglas i boken

 

Något som är viktigt att tänka på under bokens gång är att den faktiskt speglar realistiska situationer och jag tror det är många som känner igen sig när de läser den. Boken kan hjälpa en att finna sig själv och svara på obesvarade frågor som tycker en. Jag tycker att det är en bok som alla gymnasieelever bör läsa. Precis som jag tidigare nämnt så är vi unga den viktigaste generationen just nu för att bekämpa främlingsfientligheten. Dock har vi de senaste åren haft en del motgångar i kampen mot rasism. Vad jag syftar på då är framförallt incidenten vid 11 september som starkt kopplas till dagen invandrare men också det som hände innan jul då en man valde att spränga sig själv i luften som ett hot mot Sverige och dess främlingsfientlighet. Enligt mig går inte hans argument ihop med handlingen för det hjälpte inte utan gjorde bara allt värre. Inte nog med det började det kort där efter komma artiklar i tidningen om bombförsök i rom och andra delar av Europa. Jag lider med alla de människor som fick la långa misstänksamma blickar av sina medmänniskor för en människas onda handling. Mörka människor går inte runt och tror att vi vita är diktatorer och vill utplåna judar bara för ett några personer i tyskland ville det en gång i tiden. Vi måste lära oss att ingen människa är den andre lik.

 

 

Joanna Garp

 

 

Hur kan vi idag göra i det svenska samhället för att få andra generationens invandrare att känna sig sedda?

 

Victoria tar upp riktigt bra saker i sitt svar. Hon nämner det med att man bör lära av varandra genom att umgås. Detta tycker jag är den viktigaste faktorn för segregationen beror nog egentligen mest på bristen av kunskap om den andre. Vi tror att på grund av olika ursprung är vi helt olika människor men egentligen har vi så mycket gemensamt. Man brukar ju säga ”det bästa av två världar” och jag tror det är precis vad ett mångkulturellt land kan dra nytta av.

 

 

Vilka förändringar tror du en invandrare går igenom när de kommer till ett nytt land?

 

Victoria tar upp det med att en utbildning inte behöver betyda något när man som invandrare kommer till ett nytt land. Samtidigt så klagar regeringen på hur dyrt det är att utbilda en läkare osv. när vi istället kan utnyttja redan färdigutbildade läkare från Iran som kanske till och med har större kunskap än de i Sverige men också kan lära ut saker som vi inte kan och ta lärdomar av saker här. Detta skulle gynna både Sveriges välfärd och en familjs liv. Man borde införa ett system som gör att utbildningar som läkare etc. har en generell riktlinje i hela världen så att det inte spelar någon roll vart man i grunden har utbildat sig.

 

Något mer som tas upp är Pantheas stora engagemang att anpassa sig och hon bör ses som en stor förebild för många. Att komma till ett helt nytt land är skrämmande men också spännande. Det gäller att man kommer med rätt inställning precis lika mycket som att ta emot med öppna armar.