Utkast: Dec. 8, 2010
1. Nu har jag äntligen kommit till sida 89 i boken och jag kan redan säga att den faller mig i smaken. Man ser en tydlig röd tråd än så länge som har med invandrare att göra och hur det svenska samhället tar emot dem och behandlar dem. Man får se hur en invandrare ser på det hela och utifrån olika perspektiv.
i boken får vi följa familjen Irandoust som består av mamma, pappa en son och dottern Bahar som är den stora huvudpersonen i boken. I början är hon rätt ung men blir äldre lite senare i boken. Hon har en stark personlighet med ett hett temperament och envis vilja. Bahar verkar vara en klok tjej som ser mycket som andra i hennes ålder inte gör och det är spännande att få ta del av hennes tankar och sätt att se på saker och ting. De bor i en liten lägenhet i centrala Malmö, Bahar anser dock att de bor i slummen men hon är ju inte positiv till mycket.
Föräldrarna kämpar hela tiden med att anpassa sig efter samhället och den svenska kullturen men tycks aldrig få något riktigt gensvar. Både mamman och pappan är välutbildade och har i sitt hemland haft ärofyllda jobb. Efter ankomsten till Sverige har de dock fått ta det som funnits och jobbar nu som dagisskötare respektive kassör i en videobutik. det är ju tyvärr såhär som verkligheten ser ut idag, det spelar ingen roll hur stor kompetens du har, är du invandrare är det störst chans att du får ett jobb ingen annan vill ha.
Som jag själv märkt utav mina egna erfarenheter är det ofta första generationens invandrare som är stillsammans och de är otroligt tacksamma för att få komma till ett så fint land med så mycket möjligheter. Sedan har vi den andra generationens invandrare som rä lite svårare att handskas med, när vi läser om invandrare som gör olika brott i tidningen är det oftast denna generationen och de är inte ens invandrare utan svenska medborgare. Av någon anledning har många i denna generation byggt upp ett så starkt hat mot det svenska folket och landet i sig, ingen förstår nog inte riktigt vart detta kommer ifrån. Kanske kan det bero på att de inte kan känna samma tacksamhet som sina föräldrar då de inte vet något sämre.
- Hur kan vi idag göra i det svenska samhället för att få andra generationens invandrare att känna sig sedda?
- Vilka förändringar tror du en invandrare går igenom när de kommer till ett nytt land?
